Litet julfirande med familjen

Innan vi skiljs åt för julfirande på annat håll äter vi ett "bantat" julbord den 4:e advent. Julskinkan spelar huvudrollen och nyheten består av en auberginegratäng.

Vi fick inte tag på Roslagsskinka i år så det blev en skinka från Gotland i stället, tillagad i ugn i ställer för kokt. Den blev också god, men kanske lite för salt. Nästa år blir det kokt igen och mer buljong till kålsoppa.

Varmrökt fjällröding med romsås
Evas sillröra
Knäckebröd
Vörtbröd
Cheddarost

En bullig och fin julskinka
Leverpastej med saltgurka
Dopp i grytan
Ungsomelett med svampstuvning
Auberginegratäng
Prinskorv
Inlagda rödbetor
Rödkålssallad

Kaffe med pepparkakor

Jag hade också planerat plumpudding med vaniljsås som dessert, men när vi kom så långt var alla proppmätta och vi beslutade att ta den när alla är tillbaka efter sina resor.

Mina favoriter bland dessa rätter är Evas sillröra och rödkålssalladen. Auberginegratängen blev för blöt. Den hade nog blivit bättre med minimalt med sås och i något annat sammanhang. I övrigt fungerade allt bra. Saknade möjligen köttbullar och rödbetssallad.

Nu finns rester för flera dagar framöver.

Sesampanerad fisk med saffransstuvad fänkål

Idag, luciadagen, är det stora lussebulledagen för dem som inte har problem med blodsockerkontrollen. Vi andra vill också gärna äta något lusseaktigt. I mitt fall blir det saffransstuvad fänkål enligt detta recept. Jag är säker på, att det är lika gott som lussekatter och betydligt nyttigare.

Den saffransstuvade fänkålen funkar säkert bra som vegetarisk rätt nästa gång jag har vegetarianer vid julbordet. Gissar också att den kan fungera med laxen eller julgäddan.

Minimalistisk jul i år

I morgon är det lucia och jag har inte öppnat julmatsbloggen förrän idag. Det beror på att årets julfirande inte blir sig likt. Jag kommer inte att bjuda in stora släkten detta åt trots att det är min tur. Nya barn kräver nya vanor och vuxna barn vill skapa sina egna.

I år blir vi bara två som firar här hemma och julbordet blir minimalistiskt. Däremot kommer jag att laga julrätter under senare delen av december månad fram till nyår. Det blir efter välbeprövade recept och inte lika mycket experimenterande som tidigare.

Så här ser förberedelserna ut hitintills:
1. En halv gris inhandlades som förra året från Gladgården, Café i fårhus i Dala-Järna. Jag har kokat ister, gjort en laddning pulled pork, tillagat några fläskkotletter och frusit in resten. Det blir nog några juliga grisrätter framöver.
2. På en semesterresa till Spaninen den första veckan i december inhandlades 1kg makadamianötter till ett rimligt pris. Ca hälften har glaserats med ett lager 85%-ig mörk choklad + lite sötningsmedet. Hoppas lite blir kvar till julens gottebord som i år ska bli nästan helt sockerfritt.
3. En jämtländskt varmrökt lax inhandlades på Skansens julmarknad idag. Den sparas till julafton.

Nu är det slut för denna gång

Hos oss fortsätter julen till Tjugondag Knut, men här på julmatsbloggen är det slut för denna gång.  Nästa jul är det skarpt läge och då kan ni följa hur jag förbereder 2015 års julbord. Men det är långt dit.

Om du vill följa min strävan att reducera kolhydratinnehållet i allt jag äter så kan du följa min blogg Full koll, som finns här.

På återseende och Gott Nytt År.

Sillbord

I år det min systers tur att svara för julbordet men jag bidrar med sillarna. De står nu klara i kylskåpet.

Man behöver några dagar för att få bra lågkolhydratsillar. Först ska den urvattnas minst ett dygn, sedan ligga i ättikslag ytterligare ett dygn och slutligen ska den ner i en smaksatt sås i ett eller två dygn för att dra åt sig de goda smakerna.

Jag har fuskat lite och använder 5-minuterssill, trots att jag tycker att den är alldeles för söt.  Men man slipper både blötläggning och ättikslag.

Sötningsmedel i sillen har jag aldrig testat men det är kanske värt ett försök ett annat år.

Jag älskar sill och skulle kunna låta sillen spela huvudrollen på julbordet, men alla är inte av samma åsikt. Några älskar den söta senapssillen. Den är inte så rolig att göra och köps därför färdig. Andra gillar inte sill över huvud taget. För dem gör jag en löksallad.

Sedan blir det några favoriter i repris, ruccolasill och Evas sillröra.

Ett par nyheter hamnar också på sillbordet:
Jag testar denna helt sockerfria variant av polsk sill inlagd i olja. Den urvattnade sillen lades i en lag bestående av ättika och vatten i ett par dagar, sedan följde jag receptet.

Slutligen blev det lite freestylande som resulterade i en saffranssill.

0,5 gram saffran rördes ner i
lagen från två förpackningar 5-minuterssill.
1 förpackning 5-minuterssill skars i munsbitar och varvades med
rödlökringar,
morotsslantar och
kryddpeppar
Lagen hälldes över och burken fick vila i kylskåpet i ett par dagar.

Jag har inte gjort någon kolhydratberäkning av sillarna. Den polska sillen är garanterat kolhydratfri, övriga sillar baseras på 5-minuterssill eller matjesill. I båda fallen är lagen är söt. Det är svårt att veta hur mycket av sockret som hamnar i själva sillen. Såserna är i alla fall kolhydratsnåla förutom saffranssillen som baseras på söt lag från 5-minuterssillen.

Griljera skinkan utan socker

Det brukar vara ganska mycket socker i toppingen på julskinkan, dessutom är det vanligt att man använder ströbröd. Visserligen blir det försvinnande lite kolhydrater per skiva, men jag tar i alla fall bort det. I år gör jag så här:

1 ägg
1 msk osötad fransk senap
1 msk mandelmjöl
1 msk sesamfrön

Senap och ägg blandas och penslas på skinkan.
Mandelmjölet strös över äggblandningen.
På med ytterligare ett lager av äggblandningen.
Strö till sist sesamfröna över skinkan.

Griljeras i 275 grader på övervärme eller grill tills skinkan fått fin färg.

Ett par dagar före julafton griljerades och provsmakades min hemsaltade lilla skinka. Den var gudomligt god, lagom salt och fin i färgen. Jag trodde att en nitritfri skinka skulle bli grå och ful, men denna var lätt rosa, lite ljusare än vanligt, men ändå fin. Efter ett par dagar i kylen blev den tyvärr grå och trist i färgen. Men det visade sig att bara snittytorna blir grå. När jag några dagar senare skar nya skivor längre in i skinkan var dessa fortfarande rosa och fina.

Kalvsylta

För första gången någonsin gör jag kalvsylta med hjälp av ett recept från ica.se, men förenklar tillagningsprocessen något. Det var faktiskt ganska lättlagat.