Det bästa med risgrynsgröten är saffranspannkakan

Idag den första advent förädlas risgrynsgröten till saffranspannkaka. Gårdagens gröt innehåller alltför mycket grädde så jag tar vatten i stället för grädde. I övrigt följer jag mitt gamla recept.

I stället för att mala mandel till smeten strör jag hyvlade mandelspån över pannkakan.

Kolhydratinnehåll denna gång blir:

Gröt 29 gram + mandel 7 gram alltså totalt 36 gram kolhydrater. Det räcker tll 6 portioner, alltså ca 6 gram kolhydrater per portion. Klart godkännt.

Sedan tillkommer några gram från grädden och hallonen som serveras till. Vispgrädde innehåller 3 % kolhydrater och hallon 5,4 %.

Första december, första prövningen

Vi har en tradition i familjen att inleda julmånaden med risgrynsgröt. Både ris och mjölk innehåller allt för mycket kolhydrater för att kunna räknas som LCHF-kost. Förra året gjorde jag en relativt kolhydratsnål gröt som inehöll drygt 9 % kolhydrater (ungefär som morötter). "Normal" risgrynsgröt innehåller enligt Livsmedelsverket 12,1% kolhydrater.

Jag är inte beredd att ge upp gröttraditionen. I år försöker jag minska kolhydratinnehållet ytterligare genom att ersätta lite av risgrynen med mandelmjöl, samt ersätta mjölken med grädde och vatten.

Årets grötrecept ser ut så här:

100 gram grötris (80 gram kolhydrater)
25 gram mandelmjöl (4 gram kolhydrater)
30 gram smör
6 dl vatten
Lite salt
2 kanelstänger

Kokas i 10 minuter

Därefter sänks värmen så att det sjuder lätt i grytan. Grädde + vatten hälls i i omgångar. Gröten får svälla mycket långsamt på låg värme. Det tar flera timmar innan den är klar.

Jag pytsade i 5 dl vispgrädde och 1 dl vatten (15 gram kolhydrater). Jag hade planerat att röra i mer vatten, men gryn + mandelmjöl kunde inte suga upp mer vätska.

Gröten vägde 1 265 gram, 135 gram mindre än förra året.

Hela satsen innehåller 99 gram kolhydrater (en sänkning med 32 gram från föregående års recept). Årets gröt innehåller knappt 8% kolhydrater. Man vinner alltså inte så mycket på att använda mandelmjöl och vem som helst borde ju kunna räkna ut att mandel inte suger upp lika mycket vätska som risgryn. Förra årets gröt var dessutom godare. Gränsen för LCHF-kost ligger på 5%.

Information om kolhydratinnehållet i ingredienserna finns i Livsmedelsverkets databas och hos Recepthjälpen. Se länkar i högermarginalen.

Varför LCHF?

Idag är det den första december och traditionen föreskriver risgrynsgröt i vår familj. Det kommer att bli risgrynsgröt även idag, men jag ska försöka reducera kolhydratinnehållet ytterligare jämfört med förra årets risgrynsgröt. Mer om detta i nästa inlägg på bloggen.

Först vill jag berätta om varför jag väljer kolhydratfattig kost.

Den främsta orsaken till att jag väljer LCHF-kost är att hålla blodsockret på en låg och jämn nivå. Alla kolhydrater bryts ner i kroppen till socker. En skiva vitt bröd har samma effekt på blodsockret som en sockerbit i kaffet. Sockerfritt räcker helt enkelt inte.

Att undvika kolhydrater helt och hållet är näst intill omöjligt. Jag får lätt i mig det kroppen behöver. Risken för överdosering av kolhydrater är betydligt större än risken för brist.

Vid normala blodsockervärden innehåller blodet inte mer än ca 2 tsk socker. Hjärnan behöver ca 100 gram per dygn. Om jag inte får i mig det socker (läs kolhydrater) som kroppen behöver har jag ett inbyggt sockerbruk i levern, som fixar det åt mig, och till råga på allt används fett som råvara. Det är inte konstigt att den som strikt äter LCHF-kost går ner i vikt.

Om du vill läsa en saklig och fyllig analys om sockrets roll i kroppen rekommenderas vetenskapsjournalisten, tillika biokemisten, Ann Fernholms nya bok: Ett sötare blod. Jag lånade den digitalt från biblioteket. Men efter att ha läst denna fängslande bok vill jag nog ha ett eget ex. Bokens hemsida finns här.

Så här skrev Värnamo Nyheter om boken.
”Fast boken är en mycket noggrann genomgång av vetenskapliga studier så sträckläste jag den, som om det vore en bra deckare. På sätt och vis är den det. Liv står på spel. Ditt eget. Debatten om vilken kost som är bäst att äta har i och för sig pågått länge. Vad Fernholm gör är att lyfta fram vetenskapen i detta inflammerade debattämne”

Julbox från gröna gårdar

I stället för en kvarts gris har jag i år beställt en julbox från Gröna gårdar. Den innehåller blandat nötkött och känns inte överdrivet julig.

Gröna gårdar lockade också med flera tilläggsprodukter. Jag kunde inte motstå oxsvans, tunga och oxkind. Tunga ingår i vår jultradition, oxsvanssoppa är en favorit och utmärkt ur LCHF-synpunkt, oxkind har jag bara ätit på restaurang tidigare men aldrig tillagat själv. Det är alltid roligt att testa något nytt.

Varorna levereras den 14 december. Återkommer med rapport.

Salta julskinkan själv

Husa gård har ett recept på hur man saltar julskinkan själv. Jag kanske ska testa det i år. Att misslyckas spelar inte så stor roll, skinkan ska ju inte spela huvudrollen på julbordet i år.

Receptet innehåller socker. Undrar vad som händer om man utesluter sockret? Det blir ju bättre ur LCHF-synpunkt, men missar man den typiska julskinkesmaken. Förändras hållbarheten? Det är nog värt ett försök.

14 dagar i saltlaken krävs, så det gäller att vara ute i tid.

Köpa julskinka

Förra året var jag för sent ute för att beställa en ekologisk skinka och löste det genom att köpa en kvarts gris från Husa gård. Skinkan var saltad men övriga styckningsdelar var färska.

Tyvärr blev vi inte nöjda med skinkan. Den fick inte den rätta sältan, trots att jag lät den vila i kylskåpet i mer än en vecka, för att saltet skulle sprida sig i köttet på rätt sätt. Dessutom kunde jag inte få nitritfri skinka, också en besvikelse. Men för övrigt var köttet utmärkt. Revbensspjäll, skinkstek, och andra fläskdetaljer passar bra till julkryddorna.

I år blir det ingen kvarts gris, men trots besvikelsen med julskinkan vill jag ändå rekommendera en tur till Husa gård för den som bor i Stockholmsområdet. Förra årets bloggpost om köttleveransen finns här. Länk till Husa gård finns i högermarginalen.

Snart är det julmånad igen

Nu är det åter dags att tänka på julmaten.

I år blir det inget julbord här hemma. Vi firar hos min syster och hon står för hela kalaset. Men visst är det både roligt och gott med julmaten, så jag kommer nog att laga en hel del här hemma.

Risken att äta alldeles för mycket under själva juldagarna minskas om man sprider ut de goda julsmakerna under hela julmånaden. Man vill ju inte missa några godbitar. I år blir det därför ett mycket långsamt gående julbord under hela december. Vi tar nog inte alla turer i rätt ordning och det blir en hel del omtagningar.

Både gamla klassiker och nyheter kommer att stå på menyn och allt ska på ett eller annat sätt anpassas till LCHF-principer.

Nu väcker jag alltså julmatsbloggen till liv igen. Jag skriver detta främst för att samla mina recept och erfarenheter.

Du är välkommen att följa min matresa under december månad.

Utvärdering av julbordet 2 - kallskuret

Så kommer utvärderinge av kallskuret som bestod av:

Bredbar leverpastej fr Bromma chark
Älgtunga
Älgsaltrulle
Kycklingterinne
Pressylta
Cumberlandsås+rödlökschutney

Den bredbra leverpastejen från Bromma chark tillhör vår favoriter och vi köper den året runt. Jättegod som vanligt.

Älgtunga och salt rulle från älg kom från en kalv. Gneds in med ganska mycket salt och fick ligga i saltlken som bildades i ungefär en vecka innan den lades i frysen. Kokades sedan i buljong. Resultatet blev bra, men inte så salt som jag hade förväntat mig.

Kycklingterinnen har mild smak, försvann nästan bland de kraftigare rättern, smakar godast före och efter jul, ett bra alternativ för den som inte gillar gris.

Pressyltan efter recept i Vår Kokbok var en nyhet detta år. Den blev bättre än förväntat. Den gjordes på framdelskött från älg och färsk fläsklägg.

Såsen en mix av sådant som redan fanns i kylskåpet. Helt OK, men ingen överraskning.