Idag den första advent förädlas risgrynsgröten till saffranspannkaka. Gårdagens gröt innehåller alltför mycket grädde så jag tar vatten i stället för grädde. I övrigt följer jag mitt gamla recept.
I stället för att mala mandel till smeten strör jag hyvlade mandelspån över pannkakan.
Kolhydratinnehåll denna gång blir:
Gröt 29 gram + mandel 7 gram alltså totalt 36 gram kolhydrater. Det räcker tll 6 portioner, alltså ca 6 gram kolhydrater per portion. Klart godkännt.
Sedan tillkommer några gram från grädden och hallonen som serveras till. Vispgrädde innehåller 3 % kolhydrater och hallon 5,4 %.
måndag 3 december 2012
lördag 1 december 2012
Första december, första prövningen
Vi har en tradition i familjen att inleda julmånaden med risgrynsgröt. Både ris och mjölk innehåller allt för mycket kolhydrater för att kunna räknas som LCHF-kost. Förra året gjorde jag en relativt kolhydratsnål gröt som inehöll drygt 9 % kolhydrater (ungefär som morötter). "Normal" risgrynsgröt innehåller enligt Livsmedelsverket 12,1% kolhydrater.
Jag är inte beredd att ge upp gröttraditionen. I år försöker jag minska kolhydratinnehållet ytterligare genom att ersätta lite av risgrynen med mandelmjöl, samt ersätta mjölken med grädde och vatten.
Årets grötrecept ser ut så här:
100 gram grötris (80 gram kolhydrater)
25 gram mandelmjöl (4 gram kolhydrater)
30 gram smör
6 dl vatten
Lite salt
2 kanelstänger
Kokas i 10 minuter
Därefter sänks värmen så att det sjuder lätt i grytan. Grädde + vatten hälls i i omgångar. Gröten får svälla mycket långsamt på låg värme. Det tar flera timmar innan den är klar.
Jag pytsade i 5 dl vispgrädde och 1 dl vatten (15 gram kolhydrater). Jag hade planerat att röra i mer vatten, men gryn + mandelmjöl kunde inte suga upp mer vätska.
Gröten vägde 1 265 gram, 135 gram mindre än förra året.
Hela satsen innehåller 99 gram kolhydrater (en sänkning med 32 gram från föregående års recept). Årets gröt innehåller knappt 8% kolhydrater. Man vinner alltså inte så mycket på att använda mandelmjöl och vem som helst borde ju kunna räkna ut att mandel inte suger upp lika mycket vätska som risgryn. Förra årets gröt var dessutom godare. Gränsen för LCHF-kost ligger på 5%.
Information om kolhydratinnehållet i ingredienserna finns i Livsmedelsverkets databas och hos Recepthjälpen. Se länkar i högermarginalen.
Jag är inte beredd att ge upp gröttraditionen. I år försöker jag minska kolhydratinnehållet ytterligare genom att ersätta lite av risgrynen med mandelmjöl, samt ersätta mjölken med grädde och vatten.
Årets grötrecept ser ut så här:
100 gram grötris (80 gram kolhydrater)
25 gram mandelmjöl (4 gram kolhydrater)
30 gram smör
6 dl vatten
Lite salt
2 kanelstänger
Kokas i 10 minuter
Därefter sänks värmen så att det sjuder lätt i grytan. Grädde + vatten hälls i i omgångar. Gröten får svälla mycket långsamt på låg värme. Det tar flera timmar innan den är klar.
Jag pytsade i 5 dl vispgrädde och 1 dl vatten (15 gram kolhydrater). Jag hade planerat att röra i mer vatten, men gryn + mandelmjöl kunde inte suga upp mer vätska.
Gröten vägde 1 265 gram, 135 gram mindre än förra året.
Hela satsen innehåller 99 gram kolhydrater (en sänkning med 32 gram från föregående års recept). Årets gröt innehåller knappt 8% kolhydrater. Man vinner alltså inte så mycket på att använda mandelmjöl och vem som helst borde ju kunna räkna ut att mandel inte suger upp lika mycket vätska som risgryn. Förra årets gröt var dessutom godare. Gränsen för LCHF-kost ligger på 5%.
Information om kolhydratinnehållet i ingredienserna finns i Livsmedelsverkets databas och hos Recepthjälpen. Se länkar i högermarginalen.
Varför LCHF?
Idag är det den första december och traditionen föreskriver risgrynsgröt i vår familj. Det kommer att bli risgrynsgröt även idag, men jag ska försöka reducera kolhydratinnehållet ytterligare jämfört med förra årets risgrynsgröt. Mer om detta i nästa inlägg på bloggen.
Först vill jag berätta om varför jag väljer kolhydratfattig kost.
Den främsta orsaken till att jag väljer LCHF-kost är att hålla blodsockret på en låg och jämn nivå. Alla kolhydrater bryts ner i kroppen till socker. En skiva vitt bröd har samma effekt på blodsockret som en sockerbit i kaffet. Sockerfritt räcker helt enkelt inte.
Att undvika kolhydrater helt och hållet är näst intill omöjligt. Jag får lätt i mig det kroppen behöver. Risken för överdosering av kolhydrater är betydligt större än risken för brist.
Vid normala blodsockervärden innehåller blodet inte mer än ca 2 tsk socker. Hjärnan behöver ca 100 gram per dygn. Om jag inte får i mig det socker (läs kolhydrater) som kroppen behöver har jag ett inbyggt sockerbruk i levern, som fixar det åt mig, och till råga på allt används fett som råvara. Det är inte konstigt att den som strikt äter LCHF-kost går ner i vikt.
Om du vill läsa en saklig och fyllig analys om sockrets roll i kroppen rekommenderas vetenskapsjournalisten, tillika biokemisten, Ann Fernholms nya bok: Ett sötare blod. Jag lånade den digitalt från biblioteket. Men efter att ha läst denna fängslande bok vill jag nog ha ett eget ex. Bokens hemsida finns här.
Så här skrev Värnamo Nyheter om boken.
”Fast boken är en mycket noggrann genomgång av vetenskapliga studier så sträckläste jag den, som om det vore en bra deckare. På sätt och vis är den det. Liv står på spel. Ditt eget. Debatten om vilken kost som är bäst att äta har i och för sig pågått länge. Vad Fernholm gör är att lyfta fram vetenskapen i detta inflammerade debattämne”
Först vill jag berätta om varför jag väljer kolhydratfattig kost.
Den främsta orsaken till att jag väljer LCHF-kost är att hålla blodsockret på en låg och jämn nivå. Alla kolhydrater bryts ner i kroppen till socker. En skiva vitt bröd har samma effekt på blodsockret som en sockerbit i kaffet. Sockerfritt räcker helt enkelt inte.
Att undvika kolhydrater helt och hållet är näst intill omöjligt. Jag får lätt i mig det kroppen behöver. Risken för överdosering av kolhydrater är betydligt större än risken för brist.
Vid normala blodsockervärden innehåller blodet inte mer än ca 2 tsk socker. Hjärnan behöver ca 100 gram per dygn. Om jag inte får i mig det socker (läs kolhydrater) som kroppen behöver har jag ett inbyggt sockerbruk i levern, som fixar det åt mig, och till råga på allt används fett som råvara. Det är inte konstigt att den som strikt äter LCHF-kost går ner i vikt.
Om du vill läsa en saklig och fyllig analys om sockrets roll i kroppen rekommenderas vetenskapsjournalisten, tillika biokemisten, Ann Fernholms nya bok: Ett sötare blod. Jag lånade den digitalt från biblioteket. Men efter att ha läst denna fängslande bok vill jag nog ha ett eget ex. Bokens hemsida finns här.
Så här skrev Värnamo Nyheter om boken.
”Fast boken är en mycket noggrann genomgång av vetenskapliga studier så sträckläste jag den, som om det vore en bra deckare. På sätt och vis är den det. Liv står på spel. Ditt eget. Debatten om vilken kost som är bäst att äta har i och för sig pågått länge. Vad Fernholm gör är att lyfta fram vetenskapen i detta inflammerade debattämne”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)